West Coast Struggle

Söndag den 20 juli går ”West coast struggle” av stapeln. Då kommer ett glatt gäng på sju personer att börja ett av sina livs största äventyr nere i Skanör. Äventyret innebär att ta sig från Skanör till Smögen på Longboards. För den som inte vet, är en longboard en variant av skateboard, fast längre och mer lämpad för långa distanser. Varför? Alla som deltar har ett brinnande intresse för longboardåkning och letar alltid efter nya utmaningar. Med detta i tankarna slog det oss att man skulle kunna utnyttja det till att samla in pengar till välgörande ändamål. Efter noga eftertanke beslöt vi oss för att pengarna var bäst lämpade att gå till världens barn. Därför har vi tagit kontakt med Unicef, som har föreslagit att pengarna ska skänkas till deras barnfond. Vi tar lätt förgivet att barn har en trygg och bekymmerslös uppväxt med lek och fritidsintressen då verkligheten egentligen ser ut på ett helt annat sätt för miljontals barn. Åtskilliga barn runt om i världen kämpar och arbetar för att överleva vardagen och för dem är fritid ett privilegium snarare än en självklarhet. Vi vill bidra till att ändra detta och om möjligt ge några barn chansen till förbättrad barndom.

söndag 27 juli 2008

Från Hat Till (Tjär)lek


När vi igår kom fram till Göteborg hade vi färdats halvvägs och många tog nog ut segern i förskott... Men ack så jobbigt vi skulle få det!

Dagen efter en 5-plus konsert signerat Iron Maiden startade vi en 5,6 mils etapp mot Stenungsund som skulle visa sig bli resans varmaste dag... De flesta av er tänker nog: Vad jobbigt att åka 5 mil i stekande sol, och ja det är det! MEN! Den gassande solen bidrar till att tjäran i asfalten blir en enda stor trögflytande sörja som gör allt för att bromsa upp våra brädor....

Med detta hat till tjäran såg det ganska mörkt ut för oss idag och det blev också en ganska tuff psykisk prövning tills vi kom fram till Statoil i Kode, ca 2 mil från Stenungsund.
När vi satt där och drack vatten blev vi kallade hjältar för vår insatts till världens barn... Ganska snart efter att vi hade börjat rulla igen fick vi stora applåder av ett dussin cyklister som vi mötte på vägen. Bara någon kilometer från vår slutdestination blev vi stannade av en bilist vars son ville få dessa hjältars autografer och ta en bild, vilket vi självklart ställde upp på! Mitt i denna uppståndelse stannade ytterligare en av dessa kära cyklister som även han ville ta ett kort och skänka en slant till alla de barn som vi försöker hjälpa.

Nu har vi kommit fram till Ekbäcks lumparpolare Joel där vi nu väntar på grillad kyckling och färskpotatis efter att hunnit med ett dopp i plurret.




Det var vi och ca 56 100 andra som tänkte avsluta gårdagskvällen med Iron Maiden på Ullevi

Redan på Göta älvsbron insåg vi vilken varm dag det skulle bli


Inte ett moln...

Så långt ögat kan nå

(För att citera sveriges sämsta artist)




Tänk om man ändå kunde flyga fram...




-Här e det!

-De e ingen höjd här!



Stenhårda grabbar vid Stenungsundsbron




Peter von Linné Fredriksson



Autografsignering




Vår älskade autografjägare



Ännu en stad, ännu en skylt, ännu en pose....




Idyll vid hamnen



Alla älskar glass, även käre herr Ekbäck




46 mil börjar sätta sina spår




Som sagt så hade vi det kämpigt på vägen idag och även tjäran satte sina spår




Äntligen framme hos Joel i Stenungsund!




Vi har det bra, vi här bak i bilen...

På väg till havet för ett välförtjänt dopp



Nej, det gick inte som han hade tänkt sig!


Laganda!


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)